Mörker är frånvaro av ljus eller brist på solens strålar. Den mörkaste delen på dygnet infaller på natten. I den västerländska kulturen ses svart som sorgens och allvarets färg.

Svart kan definieras som frånvaron eller som närvaron av alla andra färger och orsaken till att något verkar svart för ögat är att inga synliga färger reflekteras. Svart representerar det ursprungliga tomrummet som associeras med rädsla och även det okända eftersom mörker förhindrar seendet. Svart har kopplats samman med revoltörer, och det berättas att någon tog av sin svarta sidenunderkjol inför en demonstration i Paris 1883, hängde den på ett kvastskaft och anarkismen hade fått sin flagga.

Dit ljuset inte når belyser det förflutna och en möjlig framtid i samspel med det som kallas nu. Utställningen kan ses som olika samlingar av både arbeten och historiska föremål med redovisande lager och av dolda budskap och minnen. Här redovisas framför allt det vi inte ser, det som till synes har gått förlorat, men som ändå existerar. Det handlar således om en närvaro av det frånvarande. Svärtan utgör ett tomrum, dit ljuset inte når.

Obs. Stängt 24 dec 2016 – 8 jan 2017

Om Ragnar von Holten

Ragnar von Holten var först och främst konstnär – men också forskare/författare och intendent på Riksutställningar, Nationalmuseum och Moderna Museet och under några år chef för Svenska kulturinstitutet i Paris; dessutom var han en hängiven konstsamlare. Allt utgick från en brinnande lidelse för konsten.

Ragnar von Holten var vår sista länk till den berömda surrealistgruppen i Paris. I hans kvarlåtenskap hittar jag ett brev från surrealisternas ledare André Breton som betygar att ”du är mycket närvarande i vårt sinne och hjärta.” Ragnar von Holten bodde i Paris åren omkring 1960, en ung konstnär från Sverige som också forskade i den av surrealisterna så beundrade symbolisten Gustave Moreau – det skulle senare bli hans doktorsavhandling. Han inbjöds av Breton att delta i den surrealistiska kretsen; de träffades varje eftermiddag på kaféet Promenade de Vénus i närheten av Hallarna. Under Bretons ledning samtalade man fritt om litteratur, konst, film, politik och aktualiteter eller ägnade sig åt gruppens typiska enkäter och surrealistiska sällskapslekar. Ragnar von Holten medverkade i åtskilliga av gruppens uppmärksammade utställningar och han finns upptagen i de flesta större internationella lexikon över surrealismen. Samtidigt ingick han i den livaktiga konstnärsgruppen Phases i surrealismens närhet.

Varje samling är en utställning och samlaren ett slags curator. I dag är gränsen mellan konstnär och curator alltmer flytande – och så är det definitivt i Ragnars fall. Också i hans arbete som curator/ intendent finns en konstnärlig dimension, i konstellationer, idéer, teman, uppfinningsrikedom och utställningsarrangemang. Många av de utställningar han producerade var djupt originella och, som Surrealism?, nytänkande i sin scenografi.

Som konstnär arbetade Ragnar von Holten både i målningar och collages enligt det recept den gåtfulle författaren Lautréamont hade angivit i sviten Maldorors sånger och som blev surrealisternas ledstjärna: ”det oväntade mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett operationsbord.” Det var givet att Ragnar von Holten skulle illustrera den svenska utgåvan av Maldorors sånger med en serie collages – liksom att han skulle samarbeta med en surrealistiskt färgad poet som Lars Norén. Ända sedan tiden som student hos konsthistorikern Ragnar Josephson i Lund rörde han sig fritt mellan konst och litteratur och författare som Lasse Söderberg, Anna Rydstedt, Jan Olov Ullén, Carl-Henning Wijkmark och Per Wästberg tillhörde hans vänkrets.

Peter Cornell

Genom en donation till Konstakademien instiftades 2010 en stipendiefond till Ragnar von Holtens minne.