Utställningar

LARIS STRUNKE

KLYFTA

MÅLNINGAR 2015, 2016, 2017

26 augusti – 1 oktober 2017

Vernissage lördagen den 26 augusti 2017 kl. 12-16

Kl 14:00 spelar kompositören, pianisten och klavikordisten Mats Persson verk av Girolamo Frescobaldi (1583-1643) och egna kompositioner på klavikord.

Onsdagen den 13 september kl. 18:00 föreläser Laris Strunke om Caput mortuum och brända skuggor, färg och färgpigment och visar utställningen Klyfta.

Första gången Laris Strunke ställde ut i Salarna på Konstakademien var 1984. Andra gången 2003. Nu återkommer han 2017 med utställningen Klyfta som pågår 26 augusti–1 oktober. Det är målningar från de tre senaste åren som ska fylla Salarna. Den kalligrafiska erfarenheten visas i två tio meter långa målningar och på en vägg med tuschmålningar. Den aktuella utställningen betonar färgens betydelse. ”När klyftan uppstod störtade tryggheten. Likafullt är klyftan en öppning, en inbjudan till ett äventyr i det inre, en inbjudan till dig att tränga dig in.”

K. Sivert Lindberg

Lars Ahlin och Arne Jones träffades hösten 1933 på Ålsta folkhögskola – den ene arton år, den andre sjutton – båda fast beslutna att bli konstnärer. För att nå målet krävdes bildning, främst i humaniora och språk. Enda sättet var att förkovra sig i vad andra tänkt, skrivit och gjort. Och se sig som en av dem.

”Man måste vara invigd” (Ahlin).
”Vi måste uppfatta oss själva som ett kontinuum” (Jones).

De delade en strävan att med lärdomen, och med den språket, skapa något eget. ”Levandet” (Jones) gjorde resten. Den ”estetiska situationen” (Ahlin) bar fram en vänskap som varade livet ut.

Vid tiden för Ahlins debut 1943, romanen Tåbb med manifestet, var Jones fortfarande elev vid Konstakademiens skulpturskola. Hans debut skedde några år senare.

Ahlins samlade verk och ett tjugotal av Jones skulpturer ger en erinran om två stora konstnärers livslånga estetiska samtal. Idén om denna erinran uppstod i Sundsvalls Museum 2015 och har i Konstakademien utökats i omfång.

Nina Öhman
Utställningskommissarie

Jag har valt att kalla min utställning ”hus vid vatten”. Titeln pekar på de två poler jag dras till i mitt arbete. Den ena är en längtan efter en klar och tydlig form, den andra efter förvandling och obeständighet. Är dessa möjliga att förena?

De arbeten jag visar har tillkommit under en period av cirka femton år och består av målningar, träsnitt och kolteckningar.

Lars Eriksson

Gunnar Ek

Född 1942 Död 2014

Debut- och retrospektiv utställning

Gunnar ville inte visa något verk före sin död. På slutet av 60-talet fick han Gerard Bonniers stipendium och sex tunga intressenter stod i kö för att köpa. Han var nära ett genombrott. Men fick ett sammanbrott…

”Gunnars tavlor talar desto mer. I en tom tavelram fäste han målade figurer utsågade i plywood. Effekten var slående. Han gjorde också häpnadsväckande mobiler, transparenta plastslangar fyllda med ljusblått vatten. Vätskan som pumpades runt avbröts ideligen av luftbubblor som ändrade form och hastighet. De kunde likna susande lövkronor, rörda av vinden, eller vågor på ett hav. Men hans verk brände ut honom själv. Efter ett sammanbrott slutade han skolan. Han framlevde sedan sitt liv på ett sjukhem utanför Ljungby.
Gunnar Ek var en marterad människa. Men en gudabenådad konstnär.”

Ulf Linde

LARIS STRUNKE

KLYFTA

MÅLNINGAR 2015, 2016, 2017

26 augusti – 1 oktober 2017

Vernissage lördagen den 26 augusti 2017 kl. 12-16

Kl 14:00 spelar kompositören, pianisten och klavikordisten Mats Persson verk av Girolamo Frescobaldi (1583-1643) och egna kompositioner på klavikord.

Onsdagen den 13 september kl. 18:00 föreläser Laris Strunke om Caput mortuum och brända skuggor, färg och färgpigment och visar utställningen Klyfta.

Första gången Laris Strunke ställde ut i Salarna på Konstakademien var 1984. Andra gången 2003. Nu återkommer han 2017 med utställningen Klyfta som pågår 26 augusti–1 oktober. Det är målningar från de tre senaste åren som ska fylla Salarna. Den kalligrafiska erfarenheten visas i två tio meter långa målningar och på en vägg med tuschmålningar. Den aktuella utställningen betonar färgens betydelse. ”När klyftan uppstod störtade tryggheten. Likafullt är klyftan en öppning, en inbjudan till ett äventyr i det inre, en inbjudan till dig att tränga dig in.”

K. Sivert Lindberg

Lars Ahlin och Arne Jones träffades hösten 1933 på Ålsta folkhögskola – den ene arton år, den andre sjutton – båda fast beslutna att bli konstnärer. För att nå målet krävdes bildning, främst i humaniora och språk. Enda sättet var att förkovra sig i vad andra tänkt, skrivit och gjort. Och se sig som en av dem.

”Man måste vara invigd” (Ahlin).
”Vi måste uppfatta oss själva som ett kontinuum” (Jones).

De delade en strävan att med lärdomen, och med den språket, skapa något eget. ”Levandet” (Jones) gjorde resten. Den ”estetiska situationen” (Ahlin) bar fram en vänskap som varade livet ut.

Vid tiden för Ahlins debut 1943, romanen Tåbb med manifestet, var Jones fortfarande elev vid Konstakademiens skulpturskola. Hans debut skedde några år senare.

Ahlins samlade verk och ett tjugotal av Jones skulpturer ger en erinran om två stora konstnärers livslånga estetiska samtal. Idén om denna erinran uppstod i Sundsvalls Museum 2015 och har i Konstakademien utökats i omfång.

Nina Öhman
Utställningskommissarie

Jag har valt att kalla min utställning ”hus vid vatten”. Titeln pekar på de två poler jag dras till i mitt arbete. Den ena är en längtan efter en klar och tydlig form, den andra efter förvandling och obeständighet. Är dessa möjliga att förena?

De arbeten jag visar har tillkommit under en period av cirka femton år och består av målningar, träsnitt och kolteckningar.

Lars Eriksson

Gunnar Ek

Född 1942 Död 2014

Debut- och retrospektiv utställning

Gunnar ville inte visa något verk före sin död. På slutet av 60-talet fick han Gerard Bonniers stipendium och sex tunga intressenter stod i kö för att köpa. Han var nära ett genombrott. Men fick ett sammanbrott…

”Gunnars tavlor talar desto mer. I en tom tavelram fäste han målade figurer utsågade i plywood. Effekten var slående. Han gjorde också häpnadsväckande mobiler, transparenta plastslangar fyllda med ljusblått vatten. Vätskan som pumpades runt avbröts ideligen av luftbubblor som ändrade form och hastighet. De kunde likna susande lövkronor, rörda av vinden, eller vågor på ett hav. Men hans verk brände ut honom själv. Efter ett sammanbrott slutade han skolan. Han framlevde sedan sitt liv på ett sjukhem utanför Ljungby.
Gunnar Ek var en marterad människa. Men en gudabenådad konstnär.”

Ulf Linde

LARIS STRUNKE

KLYFTA

MÅLNINGAR 2015, 2016, 2017

26 augusti – 1 oktober 2017

Vernissage lördagen den 26 augusti 2017 kl. 12-16

Kl 14:00 spelar kompositören, pianisten och klavikordisten Mats Persson verk av Girolamo Frescobaldi (1583-1643) och egna kompositioner på klavikord.

Onsdagen den 13 september kl. 18:00 föreläser Laris Strunke om Caput mortuum och brända skuggor, färg och färgpigment och visar utställningen Klyfta.

Första gången Laris Strunke ställde ut i Salarna på Konstakademien var 1984. Andra gången 2003. Nu återkommer han 2017 med utställningen Klyfta som pågår 26 augusti–1 oktober. Det är målningar från de tre senaste åren som ska fylla Salarna. Den kalligrafiska erfarenheten visas i två tio meter långa målningar och på en vägg med tuschmålningar. Den aktuella utställningen betonar färgens betydelse. ”När klyftan uppstod störtade tryggheten. Likafullt är klyftan en öppning, en inbjudan till ett äventyr i det inre, en inbjudan till dig att tränga dig in.”

K. Sivert Lindberg

Lars Ahlin och Arne Jones träffades hösten 1933 på Ålsta folkhögskola – den ene arton år, den andre sjutton – båda fast beslutna att bli konstnärer. För att nå målet krävdes bildning, främst i humaniora och språk. Enda sättet var att förkovra sig i vad andra tänkt, skrivit och gjort. Och se sig som en av dem.

”Man måste vara invigd” (Ahlin).
”Vi måste uppfatta oss själva som ett kontinuum” (Jones).

De delade en strävan att med lärdomen, och med den språket, skapa något eget. ”Levandet” (Jones) gjorde resten. Den ”estetiska situationen” (Ahlin) bar fram en vänskap som varade livet ut.

Vid tiden för Ahlins debut 1943, romanen Tåbb med manifestet, var Jones fortfarande elev vid Konstakademiens skulpturskola. Hans debut skedde några år senare.

Ahlins samlade verk och ett tjugotal av Jones skulpturer ger en erinran om två stora konstnärers livslånga estetiska samtal. Idén om denna erinran uppstod i Sundsvalls Museum 2015 och har i Konstakademien utökats i omfång.

Nina Öhman
Utställningskommissarie

Jag har valt att kalla min utställning ”hus vid vatten”. Titeln pekar på de två poler jag dras till i mitt arbete. Den ena är en längtan efter en klar och tydlig form, den andra efter förvandling och obeständighet. Är dessa möjliga att förena?

De arbeten jag visar har tillkommit under en period av cirka femton år och består av målningar, träsnitt och kolteckningar.

Lars Eriksson

Gunnar Ek

Född 1942 Död 2014

Debut- och retrospektiv utställning

Gunnar ville inte visa något verk före sin död. På slutet av 60-talet fick han Gerard Bonniers stipendium och sex tunga intressenter stod i kö för att köpa. Han var nära ett genombrott. Men fick ett sammanbrott…

”Gunnars tavlor talar desto mer. I en tom tavelram fäste han målade figurer utsågade i plywood. Effekten var slående. Han gjorde också häpnadsväckande mobiler, transparenta plastslangar fyllda med ljusblått vatten. Vätskan som pumpades runt avbröts ideligen av luftbubblor som ändrade form och hastighet. De kunde likna susande lövkronor, rörda av vinden, eller vågor på ett hav. Men hans verk brände ut honom själv. Efter ett sammanbrott slutade han skolan. Han framlevde sedan sitt liv på ett sjukhem utanför Ljungby.
Gunnar Ek var en marterad människa. Men en gudabenådad konstnär.”

Ulf Linde