Kärnan i akademiens konstsamling är s k receptionsstycken, de konstverk som nya ledamöter lämnar in till akademin som prov på sitt arbete. Detta förfaringssätt beslutades 1773 och gäller än idag. Konstnärer och arkitekter väljer själva vad de vill representera med, vilket gör samlingen extra spännande och variationsrik.

Bland Konstakademiens äldsta receptionsstycken finns verk av Pehr Hilleström, Elias Martin och Johan Tobias Sergel samt den första kvinnliga ledamoten, konstnären Ulrica Fredrika Pasch (1735–1796). 

Förebild för konsteleverna
Förutom att visa på den konstnärliga nivån hos Konstakademiens ledamöter genom tiderna fungerade samlingen tidigare också som förebild för konsteleverna. Från grundandet 1735 och fram till 1978 var utbildning av konstnärer en av akademins viktigaste uppgifter. Och in i 1900-talet visades delar av den äldre samlingen i undervisningslokalerna. 

Även de skulpturer som står uppställda i Konstakademiens lokaler användes ursprungligen i utbildningen. År 1780 flyttade Konstakademien in i huset på Fredsgatan 12 som donerats av styckgjutare Gerhard Meyer (1704–1784). När akademin flyttat in i ”Meyers” hus (Mejan) 1780 ställdes skulpturerna fram av skulptören Johan Tobias Sergel (1740–1814) för att ingå i den tidens pedagogik. Eleverna skulle träna sig i att teckna efter antika avgjutningar som visade klassiska ideal för kroppar och uttryck. Under 1800-talet kompletterades samlingen med verk från renässansen som Donato di Niccolò di Betto Bardi (1386–1466) Sankt Göran och Michelangelo di Lodovico Buonarroti Simoni (1475–1564) Moses.

Efter utbyggnaden av akademihuset på 1890-talet placerades de flesta i skulpturhallen för att påminna om Konstakademiens historia. Antika gipser hade vid den tiden börjat förlora sin roll som studieobjekt och blev alltmer en ren utsmyckning. Idag används de dock inte sällan av både fristående konstskolor och besökande skolklasser som studerar myter och antik konst.