Laokoongruppen

Laokoongruppen – en dramatisk kamp mellan människor och ormar. Den romerske författaren Plinius utnämnde detta till världens bästa konstverk! Han påstår också att konstnärerna bakom Laokoongruppen kom från Rhodos och hette Hagesander, Polydororos och Athenodoros. Plinius hade sett skulpturen i kejsar Titus’ palats på 70-talet e.Kr. Antikens romare älskade grekisk konst, som var statusobjekt i de rikas hem

Berättelsen om Laokoon finns i Vergilius Eneiden, nedskriven ungefär år 20 f.Kr. Här skildras hur den grekiska armén oväntat lämnar det belägrade Troja, men kvar utanför stadsmuren står en gigantisk trähäst. Prästen Laokoon varnar för att det är något skumt med denna oväntade present. Gudinnan Athena, som förstås stod på grekernas sida, skickar två sjöormar att döda honom och hans söner. De förblindade trojanerna drar ändå in trähästen i staden. Men när nattmörkret sänkt sig, strömmar en grekisk armé ut ur dess mage för att döda och förslava alla i Troja. Laokoons grymma öde var bara början av ett nytt kapitel i krigets brutala historia.

Uttrycket Trojansk häst lever ännu som negativ symbol. Vi hittar det i Karl Gerhards visa om landsförrädare under andra världskriget, och idag är Trojansk häst – även kallad Trojan – namnet på ett slags datorvirus.

Skulpturen återfanns i Rom 1506 och motivet identifieras genast av folk som läst Plinius. Påven Julius II köper den för att placera i Vatikanen där den fortfarande finns att se.

Bland de första som såg och beundrade skulpturen på 1500-talet fanns konstnärer som Michelangelo. Laokoongruppen påverkar också högrenässansens konst i dramatisk riktning. Men skulpturen har framförallt ett allmänmänskligt innehåll: förvridna kroppar i smärta och kamp visar mänskans hjälplöshet när gudarna – och kriget – slår till.

Konstakademiens Laokoon kom till Sverige 1698 och tillhör de gipsavgjutningar som beställts av slottsarkitekten Nicodemus Tessin. Alla rörelser och detaljer som skulpturen är uppbyggd av gör den ytterst komplicerad att gjuta av. Det är faktiskt sällsynt med så gamla gipsavgjutningar som denna.

Sömmarna som syns på Laokoons kropp visar skarvarna mellan olika styckformar. Det är de många mindre formar som behövde tas från olika delar av skulpturen, för att verkligen få med alla detaljer, och sedan kunna sätta ihop delarna till en korrekt helhet. På 1600-talet var dessa skarvar ett kvalitetsmärke som visade att gjutaren arbetat hårt med att komma så nära originalet som möjligt.