oktober 2024
Info
Den retrospektiva utställningen Fragment i jord och tid hedrar 100-årsminnet av en av efterkrigstidens tongivande svenska konstnärer. Det breda urvalet av måleri, skulptur, och grafik visar Torsten Renqvists (1924–2007) ständiga omprövning av
Info
Den retrospektiva utställningen Fragment i jord och tid hedrar 100-årsminnet av en av efterkrigstidens tongivande svenska konstnärer. Det breda urvalet av måleri, skulptur, och grafik visar Torsten Renqvists (1924–2007) ständiga omprövning av bildspråk och motivkrets. Utställningen titel hänvisar till konstnärens blick för det utsorterade: fragment av liv levt i mytens eller träskets utkanter, som i utställningstitelns Fragment i jorden, hämtad från en bildsvit utförd 1960. Naturstudiernas perifera ledmotiv återkommer i variationer i de intima djurbildernas gestaltningar av mänskliga relationer, i grafikens fokus på krisens rörelser i samtidspolitiska ”situationer” eller i de skulpturala närbilderna av människan innan och bortom personkulten.
Redan kritiken av debututställningen 1950 noterade ansatsens otidsenlighet. Den udda blandningen av ”realism och uttrycksfullhet” passade inte in i något redan existerande konstbegrepp, i stället föreslogs ” nyexpressionism”. Vid grafikdebuten 1952 såg kritiken det som verkade nytt och ovanligt såsom varande på en gång asketiskt byggt och existentiellt utmanande.
Renqvist kom att få namn om sig som konstnärernas snarare än mediernas konstnär. Han ville verka i tiden men misstrodde den segrande sidans berättelser och efterkrigstidens amerikaniserade konstliv. I stället vände han sig till det mindre ansedda Östeuropa och bytte material. Tillbaka från en utställning av måleri i Krakow (1966) övergick han till skulptur. Den polska konstens iscensättning av europeiskt idégods stämde med hans omhuldade tanke att ”den udda konsten, utanför upptrampade stigar, är den som besitter den största kraften”. Den polska folkkonstens medeltida formspråk hade öppnat för ”ett bearbetande av idéer i det tydligaste materialet”. Den existentiella problematik som kommit till ytan i teckningar, grafik och prosa fann sin form vid hemkomsten till Kummelnäs i modeller utförda i uppklippt plåt, tenn och taggigt järn. Därefter övergick han till det trä som han med något undantag stannade vid livet ut.
I en anteckning reflekterar Renqvist över otidsenligheten som grogrund för bild: ”I den passerades vanskliga situation gror de goda bilder vi ännu kommer att få se. Den passerade har nämligen tid. Han befinner sig i en nästan fullskalig mänsklighet. Han har stigit av tåget mitt på linjen. Där börjar ett nytt slags äventyr”.
År 2000 tilldelades Torsten Renqvist Sergelpriset av Kungl. Akademien för de fria konsterna.
Text Anna-Lena Renqvist.