Utställningen “Osynliga Sömmar” är sprungen ur Munish Wadhias experimentella och tvärkonstnärliga relation till måleri. Han presenterar installationer där det psykologiska avståndet mellan det främmande och det bekanta kollapsar i en väv av samband.

I arbetet söker Munish omförhandla sin upplevelse av sin plats i världen genom att syna och frigöra sig från västerländsk tanketradition och dess assimilerande och likriktande politik, för att forma ett språk som är grundat i erfarenheten av diaspora.

2020 mottog Munish Wadhia Konstakademiens utställningsstipendium ur Gerard Bonniers fond. Stipendiet omfattar en utställning vid Konstakademien, medel för att genomföra utställningen samt en utställningskatalog.

”Munish Wadhias konstnärliga praktik kan beskrivas som ett sammanflätande och uppflätande av lager av meningsskapande för att, bland annat, syna identiteter vid sömmarna. En virkad duk från Stadsmissionen används som stencil för en mandala, i en målning där en hinduisk gud utelämnats ur bilden uppenbaras ett tvetydigt landskap, som Wadhias research visar, sannolikt är ett europeiskt landskap. Genom en estetik som manipulerar det stereotypa, särskilt knutet till identitetsmarkörer, påminner Wadhia oss om att identitet är långt ifrån statisk. Den är skapad i rörelse och genom cirkulärt meningsskapande tillsammans med oss; vi ger den betydelse i samma mån som den ger oss betydelse; vi skapar identiteten lika mycket som den skapar oss. Wadhia belyser hur essentialism och alla system som innebär att våra identiteter förpackas och säljs tillbaka till oss, ger sken av att identiteten skapar oss, en mer enkelriktad relation.

Den här sortens inramning av identitet har varit av stor vikt för moderniteten och dess processer av kolonialism, där ras betecknar olika grader av mänsklighet, med vithet placerad i kategorin mest (eller ensamt) mänsklig. Det finns de som anser att konst endast förstärker och representerar denna världsbild, genom vilken hela världar har utplånats för uppkomsten av en, men i likhet med Sylvia Wynter påminner Wadhia oss om att estetiken befinner sig i centrum. Med tillräckligt mycket medvetenhet inser vi att den avslöjar hur modernitetens vita blick lever kvar i oss.”

Text till utställningskatalogen av Mmabatho Thobejane

(Översättning Kajsa Wadhia)