Venus i badet

Venus var skönhetens, kärlekens och fruktbarhetens gudinna. Det var inte underligt att hon blev ett ständigt återkommande motiv inom den antika konsten. Den hukande eller knästående Venus tolkades som en bild av gudinnan badande – eller kanske på väg att resa sig upp ur vattnet efter badet.

Venus – eller Afrodite som hon kallades i grekisk mytologi – finns som skulptur i många badande varianter redan i antiken, alltså för mer än 2 000 år sedan. Vi kan hitta sådana bevarade i museer både Florens, Rom, Paris och London.

Men redan från 1500-talet och långt fram i tiden uppmärksammades motivet också av flera konstnärer, som skapade sina egna tolkningar och varianter. En av dessa konstnärer var Antoine Coysevox som levde 1640-1720. Hans Venus från 1686 blev mycket beundrad och ansågs till och med vara bättre än de då kända antika skulpturerna med samma motiv.

Det var också en avgjutning av Coysevox’s Venus som ingick i den beställning som slottsarkitekten Nicodemus Tessin d.y. gjorde för den svenske kungens räkning. Venus anlände till Stockholm år 1700 och har funnits på Konstakademien sedan 1780. Att det verkligen är Coysevox’s skulptur som är originalet bakom Konstakademiens exemplar avslöjas främst av att Venus inte bara är nedhukad i vattnet, utan även sitter på en sköldpadda.

I Konstakademiens samling finns flera äldre elevteckningar gjorda efter Venus, som tydligen var ett av mest omtyckta motiven. Men framförallt representerade hon den ideala kvinnokroppen med rötter i antiken. Och även i nutida reklam dyker Venus upp som begrepp för skönhet vare sig det gäller smink eller rakhyvlar för perfekta sommarben.