Vad är en värdig hantering av mänskliga kvarlevor i en historisk samling?
Konstakademien är en av många kulturinstitutioner i Sverige som har mänskliga kvarlevor i sina samlingar. Det rör sig om skelettdelar som tidigare använts i akademiens anatomiska undervisning.
Idag pågår forskning och viktiga samtal om etiken kring hur kvarlevor av detta slag ska hanteras. Både inom museivärlden och samtidskonsten har frågan dykt upp. I oktober 2015 fick Statens historiska museer (SHMM) i uppdrag av regeringen att göra en översikt om mänskliga kvarlevor vid museer. Den färdiga rapporten visar att minst 66 svenska museer har mänskliga kvarlevor i sina samlingar. I rapporten rekommenderas bl.a. att nationella riktlinjer för hanteringen av mänskliga kvarlevor vid museer i Sverige bör tas fram.
I ett långsiktigt projekt utreder Konstakademien framtiden för kvarlevorna och den historia de berättar. Under 2024 kommer bland annat ett seminarium att arrangeras.
Långt in på 1900-talet var anatomi en alldeles självklar del också i konstnärliga utbildningar. Man tecknade och studerade efter levande modell, anatomiska planschverk, modeller och gipsavgjutningar av kroppsdelar. Anatomin var en del av den konstsyn som ända sedan renässansen menade att människokroppen var grunden för allt skapande. Under 1800- och 1900-talet, när föreställningar om mänskliga raser och hierarkiska system etableras, spelade därför konsten och konstutbildningarna en viktig roll.
Konstakademien bedrev konstnärlig utbildning från grundandet 1735 ända fram till 1978, då undervisningsdelen av akademien blev en egen institution i form av Kungl. Konsthögskolan. Anatomisk undervisning fanns med redan under 1700-talet och fortsatte i olika former ända fram till 1973. Idag förvaltar akademien allt från arkivmaterial, anatomiska modeller till mänskliga kvarlevor i form av skelettdelar som är kvar från denna historia.