Nike från Samothrake

Den stora glastäckta ljusgården mitt i akademihuset kallas Nikehallen och skapades på 1890-talet. Nike är segergudinnan i den antika grekiska mytologin. Buren av sina vingar följer hon alltid Athena, den strategiska krigföringens gudinna. Men Athena, eller Minerva som hon kallades i det antika Rom, var också vishetens gudinna och konsternas beskyddare. Det är därför inte så märkligt att Nike fått en framträdande placering även på Konstakademien.

Nike är den yngsta, och förmodligen den sista, av de stora gipsskulpturer som Konstakademien skaffat till sin samling. Framtill på gipssockeln syns det ovala märke som visar att hon är gjuten på det statliga franska gjuteri som var knutet till Louvren.

Skulpturen grävdes fram på ön Samothrake så sent som 1863. Att originalet finns på museet i Paris förklaras av att det var den franske konsuln Charles Champoiseau som ledde utgrävningarna. Det visade sig också att Nike hade krönt ett monument över en sjöseger. I Louvren står Nike på sin ursprungliga skeppsstäv i marmor, medan Konstakademiens gips koncentrerar sig enbart på figuren.

Vi vet inte säkert hur Nikes huvud och armar såg ut. Hon kan ha burit på en segerkrans, eller rentav hållit upp en trumpet, som i flera andra antika framställningar av henne. Men kanske har hon här inte alls behövt några attribut: Bara sin kropp med den åtsmitande dräkten och de mäktiga vingarna, som kämpar sig framåt trots motvinden. Det är denna fart, denna dynamik som många har beundrat.

Men Nike har också provocerat konstnärer och andra som gjort uppror mot traditionen. I den futuristiska poeten Marinettis manifest från 1909 sägs en racerbil vara vackrare än den antika segergudinnan. I en ny, teknikfixerad och fartblind tidsålder skulle Nike bokstavligen bli omkörd.