Ernst Ljung, Silhuett av kvinnlig akademielev ur elevtidningen Palettskrap, november 1877.
KVINNORNA OCH KONSTAKADEMIEN
Frågan om vilken roll kvinnor har spelat inom Konstakademiens verksamhet i äldre tid kan besvaras pragmatiskt med ”när de behövdes”.
De första som nämns vid namn är modeller. År 1753 kvitterar t ex en Stina Björkman ut arvode som ”Qwins Modell”. Även om mannen utgjorde normen för människokroppen behövdes kvinnor för motiv ur antiken eller Bibeln.
Akademivaktmästarna hade vanligen familj och bodde i huset. Även deras hustrur förväntades arbeta inom Akademien utan att få betalt utöver makens lön. Att de ändå kunde ses som individer visas 1809 då vaktmästaren Johan Petter Malmström på grund av förskingring mister tjänsten och bostaden, medan den ordentliga hustrun – som saknar förnamn i kyrkobokföringen! – ges 16 riksdaler 32 skilling i bidrag.
Första kvinnliga ledamoten
I Konstakademiens statuter från 1773 står att utländska ledamöter ”af bägge Könen” kan väljas in men vad gäller svenska ledamöter specificeras inte genus överhuvudtaget. I praktiken väljs återkommande ett antal konstnärer och hedersledamöter in. Den första kvinnliga konstnärsledamoten är Ulrica Fredrica Pasch (invald 1773) vars väg till professionellt konstnärskap är typisk för tiden. Hon föds och skolas inom en konstnärsfamilj och tillsammans med sin bror Lorens driver hon en framgångsrik porträttateljé.
En annan väg till konstnärlig verksamhet fanns inom adel och högre borgerskap där tecknande och finbroderi utgjorde en del av flickors uppfostran. Att ha tid för sådant gav social status och ansågs bidra till att utveckla både skicklighet och god smak. Ur denna miljö kommer den första kvinnliga hedersledamoten grevinnan Fredrica Eleonora von Düben (invald 1780). Som gift med riksrådet Nils Bielke var hon knuten till hovet där kvinnor ingick i en salongskultur med spirituell konversation och kulturell bildning. Hennes receptionsstycke är ett silkebroderi på vitt siden, glasat på bägge sidor för att hängas mot ett fönster och få maximal lyskraft.
Ulrica Fredrica Pasch, Självporträtt, 1770-talet, olja på duk.
Foto Björn Strömfeldt / Konstakademien.
Målningen är utförd vid den tid då konstnären år 1773 som första kvinna blev vald till akademiledamot. Hon framställer inte sig själv i rollen som konstnär i färd med att utöva det porträttmåleri hon var känd för. Men indirekt deklarerar hon sin tekniska skicklighet i framställningen av spetsar, slöja och blommor och sin kännedom om aktuella trender i den romantiskt tonade landskapsbakgrunden.
Kvinnorna ställer ut
År 1784 inleddes en ny era inom Konstakademien då den första utställningen öppnade för allmänheten. Det var framförallt tänkt som ett tillfälle för elever och ledamöter att visa sina verk, men efter några år kom utställningen att vara öppen även för ”konstidkare och konstälskare” utanför Akademien, inklusive kvinnor. Enbart under perioden 1800-1810 ställde 66 kvinnor ut. Då de sällan utbildats inom oljemåleri dominerar från början teckningar, akvareller och bildbroderier. Flera beröms i protokollen för sina utställda verk, några får även medaljer eller väljs in som agrée. Kvinnorna är accepterade av akademien om än i dess utkant.
Under 1800-talet snävades Akademiens konstbegrepp successivt in. De sista bildbroderierna ställdes ut 1826 och från mitten av seklet kom amatörerna inte längre att erbjudas plats på Akademiens utställningar. Dock accepterades verk av kvinnor som undervisats privat, inte sällan av akademiprofessorer som på detta vis drygade ut sina löner.
De första kvinnliga eleverna
Hösten 1847 började tre unga kvinnor som extraelever i Konstakademiens Antikskola. Här fick de studera och teckna av de antika gipsavgjutningar som hade en central roll i undervisningen, men därvid stannade det. År 1864 öppnade dock ”Fruntimmers-Afdelningen”, Europas första akademiska konstnärsutbildning för kvinnor, där även anatomi, perspektiv och modellteckning ingick.
Jeanette Görtz: Sidensvans mot trävägg, ca 1811.
Foto Björn Strömfeldt / Konstakademien.
Under hela 1800-talet kämpar idéer om att konstens yttersta uppgift var att framställa det ideala med uppfattningen om att den synliga världen var värd att utforska och dokumentera. Det sistnämnda var också i fas med den expanderande naturvetenskapliga forskningen. Att Görtz fågel uttryckligen sägs vara efter ”Naturen” understryker dess realism men även att konstnären utfört den självständigt och inte kopierat någon annans verk, en nog så viktig aspekt för att möta fördomar om kvinnors oförmåga till eget skapande.
Resestipendier
Stipendier för utlandsstudier var hett eftertraktade och ibland öppna för kvinnor även före 1864. Landskapsmålaren Evelina Stading ansökte år 1824 direkt till Kungl. Maj:t om resestipendium som Akademien i sitt remissvar avslog då inget stipendium var ledigt. Men det betonades nogsamt ”att Academien med detta yttrande icke hade för afsigt att frånkänna Sökanden den talang Hon nogsamt ådagalagt” i synnerhet som den samma år hade utnämnt henne till agrée.
År 1850 tilldelades Amalia Lindegren resestipendium för extra statliga medel som Akademien erhållit. Hon kom att tillbringa fem år i Paris, München och Rom och efter hemkomsten etablerade hon sig som en av Sveriges populäraste konstnärer med motiv från allmogens familjeliv. År 1878 erbjöds Lindegren också ett konstnärsarvode med lärartjänstgöring, vilket skulle ha gjort henne till den första kvinna som undervisat på Konstakademien, men hon tackade nej.
Ytterligare fyra kvinnor tilldelades reseunderstöd under åren 1850-1864. Sedan dröjde det till 1882 innan Jenny Nyström fick detsamma.
Konkurrensen hårdnar
I det sena 1800-talet tillkom allt fler kvinnor som var välutbildade och väletablerade inom både stafflimåleri, illustrationskonst, fotografi och textil. Marknaden hade vidgats med fler konstnärliga yrken men konkurrensen mellan könen hårdnat. Uppbackad av tidens medicinska forskning betonas kvinnlig särart alltmer inom konstkritiken där kvinnornas motivval men även deras utseende och klädsel kommenteras ur denna aspekt.
Flera konstnärer var engagerade i den framväxande borgerliga kvinnorörelse som arbetade för politiska och sociala rättigheter. Under 1800-talet väljs åtta kvinnor in som konstnärsledamöter i Akademien, den sista år 1889. Sedan dröjer det till 1954 innan Vera Nilsson som seklets första svenska kvinnliga konstnär blir ledamot. Modernismens ”backlash” börjar tidigt och slutar sent i Akademien.
Jenny Nyström: Gustav Vasa som barn inför kung Hans, 1881. Kalmar läns museum. Fotograf: Pierre Rosberg, Kalmar läns museum
Sedan Konstakademiens ”Fruntimmers-Afdelning” öppnat 1864 kunde kvinnor tävla med män om stipendier på lika villkor. Svenskhistoriska tävlingsämnen för de äldre eleverna förekom under hela 1800-talet men med förbättrade reproduktionstekniker spreds dessa motiv också till en större allmänhet.
Jenny Nyströms framställning av tävlingsämnet 1881 med den sturske lille Gustav inför unionskungen gav henne Konstakademiens högsta belöning, den Kungliga medaljen och året därpå stipendium som gav henne möjlighet att resa till Paris.