Ett objekt har ingen baksida, bara framsidor

I Stina Ekmans separatutställning Klotter och kofeser visas ”klotter”, teckningar från 1970-talet fram till idag, och ”kofeser”, objekt som råttor förlustat sig på och blivit till råttkonst.

Stina Ekman (f. 1950 i Göteborg, bosatt och verksam i Sollentuna) är skulptör och arbetar i skiftande material som lera, trä, granit och brons. Hon är utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, har arbetat som professor vid både Konsthögskolan vid Umeå universitet och Kungl. Konsthögskolan i Stockholm och valdes in som ledamot av Konstakademien 1990.

Hennes offentliga verk kan ses på ett flertal platser i Sverige; vid Polishögkvarteret i Helsingborg, Centralstationen i Västerås, Norra Kyrkogården i Örebro, Vinterviken i Stockholm och Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

Denna utställningen är inte ett resultat av ett rätlinjigt arbete. Det har funnits lika många idéer om koncept och innehåll som det finns rötter under ett träd. Ursprungstanken kvarstår, som navet i mitten.

Om skissen i blyerts fortfarande lurar kvar i mina tankar efter 2-3 månader, ja då har bilden blivit något i alldeles egen rätt. I egen rätt – och jag har inte längre något att säga till om. Bara se till att verket blir utfört.

Även om det sällan framgår av en teckning, så är det inte förrän du förstår hur det ser ut på andra sidan och runt om, som du kan förvandla teckningen till ett objekt i egen rätt.

Avbildar jag mina egna idéer? Är all konst någon form av avbild? Det slumpmässiga är inte använt mycket av konstnärerna, förutom Marcel Duchamp.

Ett objekt har ingen baksida, bara framsidor.

När jag upplever acceptans kan jag inte göra mer på objektet.

Jag försöker att göra artefakter som inte redan finns på något sätt.

”Mina objekt” är inte privata, men kanske personliga.

Alla objekt i salarna visas i skala 1:1. De är alltså varken förminskade eller förstorade. De bara finns, nu.

”Kofeserna” blev till denna hösten. Råttorna började tycka om att slita sönder plasten och gnaga i leran, både objekten under arbete och oanvänd lera.   

Stina Ekman