Anders Karlsson Hohl målar ner till enkelhetens absoluta punkt. Så rymlig att allting får plats. Dansen. Längtan. Rörelsen bort mot – det okända där jag kanske äntligen ska känna igen mig.

Möte och saknad. Allt samlar han till ett tecken. Dikterna som inte säger mer än det absolut nödvändiga. Och färgen som strömmar. Minnena vaknar och stiger upp mot ytan. Bildar ett tecken för människan.