Döende Gallern

En svårt sårad, troligen döende antik krigare. Han har sjunkit ner på sin sköld och tappat sitt svärd. Runt halsen har han något som ibland har tolkats som ett rep: han skulle alltså vara fånge, utlämnad åt segrarens nåd och onåd. I äldre tid kallades han Gladiatorn, som besegrad fallit ner på arenan inför publikens vrål.

Men i själva verket kan det lika gärna vara en halsring han bär. Halsringar av mer eller mindre ädla metaller förekom inte minst inom keltisk kultur, men har även hittats i Sverige och Danmark. De bars av människor med hög rang inom järnålderns samhälle, särskilt om det var fråga om guldhalsringar.

Även krigarens kraftfulla kropp och värdiga hållning, talar för att skulpturen skildrar en fiende som segraren betraktar med respekt. Döende Gallern kan ha ingått i en grupp utförd i Pergamon i nuvarande Turkiet. På 200-talet f.Kr var Pergamon en självständig stat inom det grekiskinfluerade, s.k. hellenistiska kulturområdet, där viktig konst skapades.

Döende gallern var mycket populär under 1600- och 1700-talet då den verkligen tillhörde tidens ”kanon”. Det mest kända antika exemplaret ägdes av familjen Ludovisi i Rom och finns sedan 1734 i museet på Kapitolium. Skulpturen kopierades både i full skala för konstakademier och engelska slott, och som brevpressar och bordsprydnader i mindre format. Förutom det rent dekorativa greps också betraktaren av det tragiska inför döden, skildrat av poeter som Lord Byron.