Vernissage lördag 22 augusti kl. 11.00-18.00
Den som försökt formulera vad som skapar åtrå vet hur känslan har förmågan att undfly språket. Det finns en motstridighet i att en så direkt och intuitiv drivkraft kan vara så svår att uttrycka.
Begäret bär på motsägelser. Det rymmer både tillfredsställelse över att vi har någon (eller något) vi kan kanalisera vår energi på, och vemod över att det vi begär ännu inte är vårt. Här finns också en föreställning om ägande, ibland i direkt konflikt med den egna självbilden. Det bitterljuva uppstår i friktionen mellan känsla och förnuft.
Frågor om begär, omsorg och materialitet löper som en röd tråd genom Åsa Jungnelius konstnärskap. Centralt i hennes arbete är hur kroppen och det materiella kontinuerligt omförhandlas genom mänsklighetens historia. Med bruksobjekten som ingång har hon utforskat hur bland annat estetiken är en allmänmänsklig drivkraft. Genom att vägra kategoriseringar mellan konst och bruksföremål uttrycker hennes arbete en tilltro till gestaltning och materialitet. Praktiken vilar i en förståelse av världen, där kärlet, stenen och kroppen existerar på samma ontologiska grund.
I utställningen Det bitterljuva fortsätter Jungnelius utforskandet av håligheterna, behållarna och systemen. I sin intuitiva arbetsmetod låter hon materialens inneboende egenskaper styra utförandet. I arbetet med glaset tillåts processen vara alltjämt okontrollerad – ett förhållningssätt, där hon förlitat sig på gravitationen och det oförutsägbara som sker när upphettad glasmassa formas med hjälp av sin egen tyngd. Som tvär kontrast till det följ sammaarbetet med glaset kräver stenen en enorm fysisk kraftansträngning och kontroll.
I glasobjektens slumpartade former, i marmorsskulpturernas perfekta välvningar, i ståletsspegelblanka yta, där vilar det bitterljuva.
Olga Krzeszowiec Malmsten
