För att komma vidare under hösten funderade jag på om det fanns något användbart i de målningar som återkommit till ateljén.

Kanske skulle en kvadrat kunna användas på ett annat sätt i ett nytt sammanhang. Om jag betraktar den som en tom yta och applicerar tecken därpå tillförs ett nytt moment i arbetet.

En teckning reducerad till cirklar frigjorde snart min fantasi. Vita cirkulära tecken intog snart rummet på kvadratens yta. Ett slags ställföreträdare. Lodets gravitetiska allvar infann sig inte alltid. Teckningen inbjöd ibland till ett visst lättsinne.