Läs en recension här.

Så svårt att krångla sig genom gallret. Att bryta ned det stela i sig själv och i konsten: genrer, språk, hierarkier, mönster, tvång och spelregler.

Stina Stigell verkar ha hittat en väg ut till en jungfrulig början. Inga konstnärsmaterial, färgtuber, gips, brons – bara rikedomen i det hon råkar stöta på och som aldrig drömt om att bli konst. Det har något att säga och hon samlar på det, lite i Kurt Schwitters eller Elis Erikssons anarkiska anda, överblivna kartonger, plast, tomma mjölkförpackningar, utbrunna fyrverkeripjäser, byggspill, majskorn… Av det kasserade bygger hon en omisskännligt egen värld, ett underland tonsatt med signalfärger i pastell som i tidig vårvinter.

Hennes föremål blottar sin tillkomstprocess i själva hantverket, hur de liksom bit för bit byggts upp av spontana infall, sidospår, metaforer och skärvor av till synes ganska bisarra berättelser.

Är det inte så barn leker? I den moderna konsten har barnet hägrat som befriare men ofta bara som en teoretisk kliché. Det är en helt annan sak att själv gå in i det ursprungliga, lekande tillståndet; i en naken och häpen förundran inför de fysiska materialen, deras hemliga utstrålning och skal-förskjutningar; hur de obehindrat låter sig föreställa något. Leken fabulerar på randen mellan skoj och fara, ömhet och avgrund, mellan oskuld och barnsligt, polymorft libido.

Stina Stigells konst andas en sådan intuitiv sensibilitet där situationerna ännu inte utkristalliserats till stela teman och begrepp; hon låter impulser och begär simma fritt strax under medvetandets yta. Det kan vara en obe-tvinglig lust att låta Tretexribbor möta silkespapper. Eller en passion för wellpapp. Och olika slags emballage! – paket, kropp, arkitektur eller ett kuvert vars innehåll tycks få brevbäraren att rodna.

Hos Stina Stigell märker man snart att det konstruktivt byggda är granne med skärvor och skörhet – och skönhet som i ett assemblage av Essinge ledens spillror, ett slags konfetti efter explosionen. Utanför gallret: där åtlyder inte tingen lagbokens eller gymnastikplintens disciplin och tennis banans geometriska ordning har gett efter för en lättjefull entropi.

Peter Cornell

Avsikten med Konstakademiens utställningsstipendier är att särskilt lyfta fram stipendiatens intressanta och framstående konstnärskap och därmed markera Akademiens stöd till utställaren.

Vid den senaste utlysningen valde Konstakademien fyra stipendiater, som därmed beviljades utställningar under 2015, 2016 och 2017. Utställningsstipendiet innebär att konstnären presenterar en utställning i Galleri Väst/Ateljén eller annat tillgängligt galleri i Konstakademiens hus.

Konstakademien bidrar vidare med stöd och produktion av en katalog samt kommunikation av utställningen. Tre av de fyra stipendiaterna beviljades även stipendier ur andra fonder.