”Konsten är ingenting isolerat, den är en sida av allt mänskligt, som inte kan frigöra sig från mänsklighetens sätt att leva, utan står i ständig samhörighet och växelverkan med hela dess innehåll”
Alvar Jansson

Alvar Janssons måleri kan med några få ord karaktäriseras som måleri som bygger på den egna iakttagelsen, att få liv och att ge liv utan patetik eller romantik. Att få färg och form att förhålla sig till varandra i en komplicerad komposition, som kan verka mycket enkel. Hans uttryck bygger på erfarenheter av det han såg och hade omkring sig. Det kunde vara människor i olika situationer, landskap eller stilleben. Scener som en skadad arbetare som bärs iväg, ett omklädningsrum med gruvarbetare, en boxningsmatch, ett badhus med alla slags människor, en cirkusföreställning med elefanter, solbadare vid Vanadislunden eller ett paradislandskap, en kålrot eller bröd och ett glas vatten är olika motiv i hans konstnärskap. Alvar Jansson tog i sitt måleri intryck av gamla mästare som Tizian, Goya eller Picasso, men målade alltid sin egen tid.

I utställningen, som curerats av konstvetare Lena Boëthius, också livskamrat till Alvar, visas ett tjugotal målningar, samt akvareller och teckningar av Alvar Jansson, flera av dem visas här för första gången.

Till utställningen hör en katalog med förord av Olle Granath och en ingående artikel om Alvar Janssons konstnärskap av Kristoffer Arvidsson, forskningsledare vid Göteborgs konstmuseum, redaktör: Lena Boëthius. Katalogen har tillkommit med stöd av Kungl. Akademien för de fria konsterna, Göran Lagervalls Stiftelse.

Alvar Jansson (1922 – 1991), ledamot av Konstakademien, var föreståndare och lärare på Valands konstskola 1974-76 och professor i måleri på Konsthögskolan 1978-84.

”Intryck och minnesbilder tolkades genom konsthistorien och bearbetades till koncentrerade men livfulla bilder som utstrålar en berusande sinnlighet” (Kristoffer Arvidsson ur utställningskatalogen)