Lars Nilsson, nyinvald ledamot i Konstakademien.

Lars Nilsson

Vid sammankomsten den 30 november 2015 valdes Lars Nilsson in som ledamot i Konstakademien, med följande motivering:

Lars Nilsson har genom sin konst undersökt känsliga ämnen som den manliga blicken, sexualiteten och känslolivets mörka krafter. Han har gestaltat detta genom måleri, skulptur, foto, video och i installationer. Nilssons referensmaterial är stort och kunnigt, han rör sig fritt i tanken mellan historiskt material och samtiden. En målning av Cy Twombly, science fictionfilmen Avatar eller en historisk text om statsrätt kan vara gnistan till ett nytt verk.

Hans konstnärskap har mer och mer rört sig mot ett av konsthistoriens viktigaste ämnen; vad är det att vara en människa?

Nilsson var en mycket uppskattad professor på Konsthögskolan i Malmö mellan 1995 och 2006, han sitter för närvarande i Bildkonstnärsfonden och har vid flera tillfällen varit sakkunnig vid tillsättandet av lärar- och professorstjänster vid konstnärliga högskolor.

Gengångare

Gengångare_2
Ytligt sett är Gengångare en klassisk skulpturutställning. Men vid närmare betraktande är figurerna stadda i förvandling, död materia blir till liv eller tvärt om – som gengångare. Det är lite som en blandning Rodinsk postimpressionism, Edward Goreys stiftteckningar och skräckfilm.

 

 

 

 

 

Lars Nilsson slog igenom stort 1987 med serien ”Hustler” som skulle visa sig vara den första anhalten i ett skoningslöst självbiografiskt färgat projekt om skönhet, manlig fantasi, blick och sexualitet som kulminerade i den stora retrospektiven ”Vid mitten av vår levnads bana…” på Magasin3 Stockholm Konsthall, 2002. Konstnärskapet spänner över måleri, skulptur, video, foto och rumsliga installationer. I det senaste decenniets arbeten har han utan ironiskt skydd tagit sig an de riktigt stora existentiella frågorna i utställningar som ”Ruiner” 2009 och ”Oskuldens tid” 2011 så och i ”Gengångare” – en besvärjelse av alltings förgänglighet där tid och rum sammanblandas.

 

Oskuldens tid
Oskuldens tid

Lars Nilsson har konfronterat skulptural representation av kroppen på olika vis sedan början av 1990-talet. I mötet mellan den klassiska leran och modern formtagning låter han olika idiom mötas i samma gestalt. I en besvärjelse av alltings förgänglighet sammanblandas tid och rum, Efter att under många år ha ägnat sig åt ett uttalat idédrivet förhållningssätt upplever man Gengångare som mer intuitiv, ett drömspel där varje enskild del rymmer sitt inbyggda narrativ och ett vakuum mellan utveckling och förgänglighet uppstår. Skulpturerna befinner sig i ett spel mellan det destruktiva och utsatta, ibland nästan viktlöst svävande och ibland tungt neddragna. Här ryms skruvad humor och dödligt allvar. Skulpturerna bär på en egen historia samtidigt som de tillsammans skapar en starkt laddad scen.

Stäng meny
X