Att måla och teckna på en yta innebär att skapa rum som syns men inte finns. Två dimensioner som låtsas vara tre. Som målare har jag ofta bökat med ytan, byggt ut och grävt in på olika sätt, strävat efter att gestalta verkligt rum kontra fiktivt. 

När jag för några år sedan drabbades av åldersbetingade skador i gula fläcken intensifierade jag mitt huggande och snidande i trä, något som jag arbetat med sedan barndomen. Trots tilltagande skumögdhet har jag de senaste åren målat av mina träskulpturer i olja och akvarell. När man ser de målade bilderna tillsammans med skulpturerna uppstår en ordlös dialog som handlar om rum: verkligt och fiktivt. 

Detta arbetssätt kommenteras av Olle Granath i förordet till min bok ”Självangivelse” som kom ut år 2010. Utställningen redovisar några resultat av min lek med rumsbildningar. 

Batte Sahlin februari 2017